Den stora delen i att vara förberedd ligger i det mentala och inte i vilka prylar man har, det är jag övertygad om. Tyvärr, för jag är något av en prylbög.
Nå väl, det tar ett tag att smälta tanken på att man inte är odödlig. Inte för att jag är rädd, tvärt om ger det en trygghet att ha en viss beredskap för störningar i samhällsfunktionerna. Men det tar ändå ett tag att vänja sig vid tanken att det som vi ser som självklart, el, rinnande vatten, polis, sjukvård, mat i butiken, hänger på sköra trådar. Någon prepper mer insatt än mig hade kollat upp ett par av de stora matvarukedjorna och konstaterat att slår man ut 3-4 centrallager står Sverige utan matförsörjning. Liknande scenarion finns för el-, vatten- och tele-försörjningen med den gemensamma nämnaren att det ofta bara är 2-6 knytpunkter för att slå ut i princip hela landet. Fritt från minnet...
Men den egentliga frågan som alla bör ställa sig är; -Vad är det troligast att du själv råkar ut för?
Frågeställningen som kom upp på chatten (Tack, A!) och är för bra för att inte lägga på minnet.
Tanken är att vara förberedd för det troliga innan man förbereder sig för det mindre troliga. Exempelvis om man pendlar tre, fyra mil dagligen är det troligare att man är med om någon olycka eller bilhaveri än att maten tar slut på Ica. Bor man på landet är det troligare att strömmen går en eller ett par dygn än att du blir rånad. Bor man i stan är det mer sannolikt att få inbrott än att bryta benet när man är ute med hunden en mörk höstnatt (tror jag).
Ändå är det många, mig inkluderat, som skaffar saker som är bra att ha vid en herrejösseskatastrof (tänk gasmasker, ett halvårs bensinlager, yxor, knivar, bössor, ammo för tiotals år) men inte har vett att ha en trafiksäker och pålitlig bil till vardags. Skäms Tulum, skäms!
Man lär sig mycket av att hänga i chatten. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar